Daeva

Klan Daeva

Detta är en ganska direkt översättning av sidorna 104-105 i White Wolfs grundbok till spelet - Vampire: the Requiem. Läs gärna originalet.

”Så fånig du är. Det är självklart att du inte kan leva utan mig.”

Andra Besläktade avundas deras utseende och deras elegans, deras förmåga att med passion snärja de dödliga och den lätthet med vilken de rör sig bland andra. För en Daeva är denna avund nästan lika livgivande som blodet själv. Dessa Besläktade är mycket kompetenta rovdjur och skulle kunna tyckas vara de perfekta vampyrerna. Dock är de flesta alltför döda i själen för att uppskatta det.

De kallas för Förförare av de andra klanerna och är experter på att få sina byten att komma till dem, att praktiskt taget få dem att ge upp sig själva, inte bara som mat, utan även som leksaker. Ingen Daeva med självrespekt skulle skaffa sig byte genom att överfalla en nattvandrare i en mörk gränd. De är snarare de Besläktade som följer med en ung dödlig till dennes hem för att på morgonen antingen lämna honom trött och sexuellt utmattad (om han har tur), eller som ett blodlöst lik (om han inte har det). Som de sensuella förförare de är skulle Daevorna nästan kunna charma bort det avstötande utseendet hos en Nosferatu. När andan faller på spelar de det politiska spelet som hade det varit en finstämd harpa. Till och med allierade och medkonspiratörer, vilka innerst inne vet att de inte kan lita på en Förförare, upptäcker snart sig själva med att göra just så, avväpnade av Daevans personliga dragningskraft. Att en Lorlei tillhör klanen är mer regel än undantag och hon använder den makten skoningslöst. En svidande kommentar från en Lorlei av klan Daeva kan förstöra en Besläktads rykte snabbare än en utskällning från stadens styre.

De flesta Förförare är mycket sensuella varelser och dras till skönhet på samma sätt som till blod, men passionen är konstlad. Deras förmåga att känna samhörighet med andra förfaller genom åren då deras förståelse för äkta känslor förtvinar i takt med att dessa används som verktyg för att manipulera andra. Deras fasad till trots är de flesta Daeva lika döda i själen som i kroppen. De säger sig förstå sig på åtrå, men vad de verkligen känner är ett djuriskt behov. Dessa döende känslor orsakar mången gammal Daevas moraliska förfall, i dennes strävan efter att än en gång få känna något på riktigt.

Förförarna rör sig i de sociala kretsar där deras lustfyllda natur bäst tjänar dem, vilket kan innebära såväl societeten som de lägre kretsarna. De dras till skönhet och ansamlingar av dödliga och besöker därför ofta teatrar, gallerier, nattklubbar, barer, bordeller och allting däremellan. Många fördomar till trots finns Förförare på alla nivåer i samhället. Deras natur hjälper dem att hitta villigt byte, var de än går. Denna fördel har låtit dem frodas och lett till att de tveklöst blivit en av de numerärt överlägsna klanerna. Ingen social klass skulle ensam kunna rymma dem alla och nykomlingar samt förlorare i politiska och sociala spel tvingas därför ofta omge sig med de hemlösa och smutsiga – eller åtminstone medelklassen. En Daeva gör ingen skillnad på de lägre klasserna – den enes blod är lika rött som den andres. Det finns få Besläktade lika desperata som en Daeva som försöker göra sig ett namn i sitt område. Erfarna Besläktade vet bättre än att försöka utnyttja en Daeva i en sådan situation, av rädsla för att hon en natt kommer uppnå den position och den makt hon söker. En Förförare glömmer aldrig en oförrätt.

Smeknamn: Förförare

Förbund:

Majoriteten av Förförarna återfinns inom Invictus, då de är väl anpassade för det politiska spelet. Få återfinns i Lancea Sanctum eller Cirkeln, eftersom de oftast är för självcentrerade för att finna det religiösa kallet. Mycket få bryr sig om Rörelsen – varför ändra på ett system som favoriserar dem själva? Ordo Dracul är dock hem till en liten, hängiven grupp Daeva. Fler skulle återfinnas där om det inte vore för förbundets stränga regler. Slutligen återfinns ett förvånande stort antal Förförare bland de obundna – övertygade om sin egen överlägsenhet.

Utseende:

De flesta Daeva är mycket vackra, då de dras till skönhet och även omfamnar därefter. De följer också vanligtvis med i modets svängningar, för att bättre kunna attrahera sina byten.

Fristad:

Daevornas fristäder varierar, men är i de flesta fall bekväma och tänkta att imponera på besökare, allierade eller offer. Takvåningar och större lägenheter är speciellt populära. Dock är där ofta ostädat om ägaren inte väntar besök.

Bakgrund:

Med ett växande antal undantag är Daeva omfamnade ur samhällets elit. Skapare till Förförare letar oftast efter en kombination av charm, kultur, ambition, passion och fysisk skönhet. Många Daeva omfamnar dödliga de känt sig dragna till. Denna känsla visar sig ofta egentligen vara en blandning av lust och simpel hunger. Få relationer är så euforiska som de mellan en Daeva och dess unga avkomma – och få svalnar fortare.

Karaktärsskapande:

Sociala attribut och färdigheter är föredragna. Likaså sociala meriter som representerar förbindelser både bland dödliga och besläktade. Då de flesta Daeva nästan uteslutande jagar genom manipulation och förräderi faller deras humanity snabbt.

Föredragna Attribut: Dexterity och Manipulation (+1 dot i en av dem)

Klandiscipliner: Celerity, Majesty (klanspecifik), Vigor

Svaghet:

Så fort en Daeva har en möjlighet att agera efter sin Vice men inte gör det, förlorar han två Willpower. (Som motsats till att få en för att göra det).

Organisation:

Klanen har ingen formell social struktur. De som är dominanta i det sociala och politiska spelet är även dominanta i klanen. Status är helt och hållet en social fråga.

Koncept:

Uttråkad socialist, barfluga, klubbägare, kultledare, kultiverad seriemördare, Lorlei, politiker, förbundets talesman, konstsamlare, professionell eskort.

Stereotyper:

• Gangrel: De är verkligen djur, men deras bestialiska kroppar gömmer en förfärlig förmåga.
• Mekhet: De håller sig till skuggorna, men är det på grund av komfort eller rädsla?
• Nosferatu: Vad alla Besläktade bär inom sig bär de på utsidan.
• Ventrue: Vilken är den största förbannelsen att bära? Sinnets svaghet eller ansvaret för oss andra?

• Varulvar: Nej tack. Klan Gangrel är tillräckligt djuriska.
• Magiker: Tanken på en dödlig med sån makt är... Fascinerande. De skulle väl inte ha något emot att konversera en stund?
• Dödliga: Så simpla varelser. Jag är tacksam att jag inte är en av dem längre. Ändock… Jag önskar att jag kunde minnas lite tydligare hur det kändes.