Humanityskalan[]
- Översatt av Maria Rodén (Naudiz) från White Wolfs VtR: The Blood (sid 104-107) och som vanligt stulet från Blodsnatts hemsida
Humanity 10-8[]
Vampyrer på den här nivån är ovanliga. De är heliga, rakt av utsökta. Att existera som vampyr utan att tillfoga andra skada, vare sig levande eller odöd, är oerhört svårt. Även om man lyckas kan man knappast räkna med mycket beröm från andra besläktade. Nästan alla vampyrer som behåller sin Humanity på den här nivån gör det på tacksamt avstånd från Danse Macabres politiska spel, dricker så lite blod som möjligt och undviker frestelsen att använda discipliner eller våld. De försöker istället beblanda sig med dödliga så mycket som möjligt, njuta av släktskapet och vältra sig i deras spännande leverne.
De här besläktade kan inte hjälpa att känna medlidande för de vampyrer som har lägre Humanity och det kan hända att de vill hjälpa dessa att återfinna sin mänsklighet. Det är till och med så att ett misslyckande med att hjälpa andra stå emot Besten och dess krav kan leda till ens eget förfall (eftersom vampyren inte kan stå ut med att vara ansvarig för smärta och skador eller att låta ett monster utöva sina begär obehindrat – det är likvärdigt med att stå vid sidan av och se på när det sker). De som har en klar förståelse för den här sanningen har två val; att dra sig helt tillbaka från samhället och blunda för hemskheterna som orsakas av den egna arten eller att riskera att förlora allt i sitt försök att förändra världen.
Det är nästan omöjligt att tänka sig att en Daeva kan behålla ett Humanity-värde som är högre än 7 längre än en vecka eller två med tanke på dess klans svaghet. Begäret från deras Vice drar konstant i dem och Willpower tar slut förr eller senare.
En inte oansenlig mängd besläktade med mer än 7 i Humanity tar slutligen livet av sig. Hellre det än att stå inför det förfall de vet väntar på dem – och efterverkningarna som drabbar det mänskliga samhället. Många gör helt enkelt vad som kan tyckas vara det enda moraliskt försvarbara valet för en vampyr; att acceptera att deras omfamning var detsamma som deras mänskliga död och att medge detta genom att möta soluppgången.
Humanity 7-6[]
Många karaktärer startar med Humanity 7, men de flesta besläktade som har spenderat mer än ett eller ett par år som vampyrer lär hamna på Humanity 4 eller 5.
Besläktade på den här Humanity-nivån känner inte att de behöver hålla avstånd från de besläktades politik. Många tror att de har kapaciteten att förbättra situationen i sin domän, oavsett om de har rätt eller ej. De känner sig fortfarande såpass levande att de trivs med att umgås med dödliga. Samtidigt känner de sig tillräckligt döda för att det inte alltid ska kännas som att skaka hand med djävulen när de umgås med andra vampyrer.
Emellanåt hänger sig besläktade på den här nivån åt sin Vice, men då är de försiktiga och gör det under kontrollerade former för att orsaka så lite skada som möjligt. En vampyr med Greed kan fråga efter mer betalt än hon egentligen behöver, men kommer inte bryta sig in i någons hus och stjäla från dem. En vampyr med Wrath kan finna nöje i att ringa in förolämpningar till ett debattprogram på radio, men lär inte försöka provocera fram ett slagsmål på stan.
De här besläktade ser på de med högre Humanity som kuriositeter som förtjänar beundran och respekt. De beskriver ofta dessa som upplysta eller helgonlika och erkänner öppet att de skulle sträva efter att efterlikna dem om de bara vore kapabla till det.
De med lägre Humanity ter sig i stället sjuka eller djuriska. De kommer troligtvis inte erbjudas en hjälpande hand mot besten, om de inte redan var vänner eller bekanta innan förfallet ägde rum. Det är mer troligt att de behandlas som rovdjurslika bestar som om möjligt bör undvikas. Om det inte skulle gå att göra det bibehåller en hög Humanity-vampyr ett visst vaksamt avstånd till de med lägre Humanity.
Humanity 5[]
Fem är en av de två stabila Humanity-nivåerna i de besläktades värld. Vampyrer som ligger på nivå 5 är inte speciellt känsliga när det gäller våld, speciellt inte om de blir provocerade. Däremot kommer de inte aktivt söka sätt att orsaka smärta eller skada utan anledning. De brukar anse att det alltid är ett misstag att döda en människa, om än inte av medkänsla så för simpel egennytta; att undvika att uppmärksamma bytet på att det finns ett rovdjur i dess närhet. Många besläktade som klarar av att behålla den här nivån av Humanity gör det genom vanor som minimerar risken för oväntade överraskningar - de tar sig tiden att rätta till problemen när de gör misstag och de lär sig att rida vågen (Ride the Wave) om de frenzar så att de kan välja att rikta de enstaka utbrotten från Besten iväg från oskyldiga dödliga.
Besläktade på den här nivån börjar ofta utforska sin Vice i mindre kontrollerade former – de kan ta risker för att öka spänningen och njutningen som uppstår. Vampyrer med Greed kanske prövar lite småstölder här och där och testar gränserna för sin förmåga och intellekt för att därmed tillfredsställa sitt begär, medan en vampyr med Wrath ger sig in i oförutsägbara situationer med mening; de välkomnar möjligheten att släppa loss om den ges.
De besläktade på den här nivån anser att de som har ett högre värde i Humanity snarare är oerfarna än heliga och att de flesta förr eller senare kommer bli mindre naiva. Besläktade med Humanity 5 kan däremot fortfarande bete sig civiliserat i umgänge med sin egen sort och lär inte oprovocerat håna eller förnedra de som har högre Humanity.
Eftersom de själva förlorat en del Humanity dömer de sällan andra besläktade som har lägre Humanity. För att förbli tillfreds med sig själva tror de på att ett visst mått av förfall är ofrånkomligt och de accepterar vanligtvis att olika besläktade har olika syn på moral och etik. De ser helst att besläktade med lägre Humanity inte ställer till det, men behandlar dem inte automatiskt som hopplösa fall eller monster.
Humanity 4[]
Det här är den andra av de två stabila nivåerna och den är mycket mer rådande än Humanity 5, helt enkelt eftersom många besläktade slutligen dödar någon enstaka människa. Med Humanity 4 har man moraliskt råd att begå de misstagen - vampyrer på nivå 4 är helt enkelt villiga att acceptera att det händer och även det olyckliga dödsfall detta resulterar i - så länge det faktiskt rör sig om misstag, inte överlagda handlingar. Precis som de med Humanity 5 är vampyrer med Humanity 4 inte ute efter att orsaka lidande eller död. De är dock mindre benägna att anstränga sig för att förhindra att det sker. De sjunker till den här nivån av Humanity genom att frikänna sig själva från ansvaret för olyckor (eller Bestens raseri), men de behåller den ändock då de gör någon form av ansträngning för att undvika att helt gå över gränsen.
På den här nivån utvecklar vampyren smaken för sin Vice på riktigt och kommer troligtvis att driva saker längre än vad de med Humanity 5 gör. En vampyr med Greed kommer att planera stötar eller aktivt söka att ta makt från andra inom domänpolitikens struktur, medan en vampyr med Wrath kanske letar efter anledningar att ta ut sin vrede på värdiga mål med en viss entusiasm. Det är troligare att ett medvetet vältrande i sin Vice snarare än frenzy är det som orsakar förfallet på Humanity 4-nivån.
När en vampyr nått hit är det sannolikt att denne fått åtminstone någon form av sinnessjukdom (Derangement). Den här sjukdomen bidrar till dess motivationer och nattliga aktiviteter, oavsett om vampyren vill erkänna det för sig själv eller ej, och den är tongivande för hur andra högre upp på Humanity-skalan ser på honom.
På den här nivån har vampyren mindre acceptans för de med hög Humanitynivå och de tenderar att bli irriterade på dessas ständiga klagomål, anklagelser och missriktade sympati. Vad Humanity 4-vampyrer anbelagar så är de vampyrer som behåller en hög Humanity omogna eller galna och kämpar för att hitta ett sätt att rättfärdiga sin svaghet.
De är inte lika trevliga och sympatiska (nåja...) som de högre upp på skalan, men en Humanity 4-vampyr vill i alla fall inte sjunka lägre och ser inte på de som redan gjort det med blida ögon. De avskyr snarare den förlust ett ytterligare fall mot fördärvet skulle medföra – kanske är de medvetna om att de själva står på avgrundens kant. Psykologiskt sett är det en nödvändighet för vampyrer på den här nivån att dra en gräns mellan sig själva och de med lägre Humanity, om inte annat så bara för att inte behöva framleva sin existens överväldigade av oro och skuld. Grymma antaganden gällande låg Humanity-vampyrers fördärv, avsaknad av intelligens eller psykoser kan ofta höras.
Humanity 3-2[]
På den här nivån har vampyren gått för långt. Den är troligen inte längre kapabel att uppskatta sitt behov av sin mänsklighet och har börjat se de dödliga som användbara verktyg, simpelt byte eller irriterande insekter. Det är väldigt lite godhet eller medömkan kvar och även vampyrer med Humanity så låg som 4 eller 5 förstår att det här är en varelse på väg mot det skamliga stadiet av draugr. De här vampyrerna söker aktivt sätt att orsaka smärta och förstörelse. De tycker om det. Det får dem att må bra.
Vice är en livsstil för besläktade som sjunkit så lågt. De kommer inte bara söka skapa situationer som tillåter dem att vältra sig i sin Vice, de tycker också om att driva sina nöjen till den yttersta gränsen. En vampyr med Greed kommer inte bara arbeta för att sno åt sig en annans förmögenhet och territorium, utan arbeta för att få denne att försvinna helt och hållet. En vampyr med Wrath kommer inte nöja sig med att bara prygla upp en bråkstake: den ska invalidiseras för livet, medan eventuella vittnen hånas för sin feghet. Om de ger sig in i slagsmålet, desto bättre.
Besläktade på Humanity 3 eller 2 lider vanligtvis av åtminstone två derangements och åtminstone en av dem är mer allvarlig. De utgör sannerligen otäcka varelser som med tiden blivit allt mer oförutsägbara, bisarra och dödliga. Även de som en gång kände och förlitade sig på dem kan inte lita på dem till fullo när de väl nått de här stadiet.
De här vampyrerna bryr sig inte tillräckligt för att ha en åsikt om dem som är högre eller lägre än dem själva på Humanityskalan. Så länge ingen lägger sig i deras leverne är de nöjda – och skulle någon göra det så bryr de sig knappast om varför innan de bokstavligen slår till.
Humanity 1[]
En vampyr med Humanity 1 hänger kvar i sin moral i den tunnaste av trådar. Hon är bara knappt förmögen att minnas vad hon en gång var eller kan ha varit. Vampyren existerar i ett disigt, djuriskt stadium hela tiden och knappt förmögen att kommunicera eller koncentrera sig på något som inte tillfredsställer dennes mest grundläggande behov.
En vampyr på den här nivån har gett sig hän åt sin Vice och den är nu deras naturliga tillstånd. Virtue är glömt sedan länge. Varenda en av dess handlingar tycks vara degenererade, självupptagna och grymma. Det går inte på något sätt att moraliskt rättfärdiga deras handlingar.
En vampyr med Humanity 1 bryr sig helt enkelt inte tillräckligt om andra varelser, levande som odöda, för att ens orka ha en åsikt om dem. Alla som en vampyr med Humanity 1 möter är kort och gott en konkurrent, lunch, eller bägge delar, oavsett hur de verkar agera eller vad de gör.
Humanity 0[]
Jakt. Slakt. Föda. Sömn. Jakt. Slakt. Föda. Sömn. Jakt...
Som det står i Vampire: the Requiem, en vampyr på den här nivån är ospelbar. Vid det här laget är vampyren inte längre en karaktär, inte längre kapabel att välja eller att förändras och har nått det sista kapitlet i sin egen saga.