FANDOM


”Here we are now, entertain us!”


Den makabra Dansen, leken med Döden, den skrämmande imitationen av det en gång levande, för evigt skall vi spela upp denna Fördömda teater, i mörkret, i det fördolda.


Hon är trött nu, den gamla, som styrt staden med sådan järnhand och sådan insikt, under en sådan lång tid. De unga känner inte till något annat, de äldre hörs fortfarande viska om den mörka tiden, innan Stockholm fick ordning och avtalen skrevs under.


Det ryktas om att överenskommelserna håller på att löpa ut, att tiden är till ända, att hundra år av lugn har förlupit. Samtidigt hörs det ogrundade rykten att Kartianska rörelsen återvänt till staden, de tar plats och kräver inflytande och respekt. Hon låter dem hållas och man skakar bekymrat på huvudet då man tror att hon inte ser.


De yngre frågar sig mer och mer ljudligt varför Invictus tillåter Lancea Sanctum att hålla bikt, en märklig tystnad tycks omgripa ämnet, de äldre vill inte svara. De Sanktifierade har under så lång tid hållit sig ifrån salongerna, men ändå behandlas de med respekt, med vördnad.


Cirkeln och Ordo Dracul har under en längre tid tydligt uttryckt en vilja att flyga i varandras strupar, men något hindrar dem, endast de närmast införstådda vet om det beror av respekt för Furstinnans önskan eller en insikt de ödesdigra konsekvenser en konflikt skulle innebära. De yngre anar en större källa till oron, men de äldre tycks inte vilja röra i gamla sår.